Som ni ser pa bilderna har vi i veckan varit pa en barnavdelning. Denna avdelningen tog hand om barn med respiratoriska sjukdommar och magsjukdommar.

    Tank er ett gang svenska mammor dela sang sahar.. Det hade blivit slagsmal!

    En jattesot tjej som sjong sanger for oss och larde sej nagra ord pa engelska!

  Vara namnkort ar alla barns favoritleksak!

    Mina praktiska svenska tofflor, och deras finskor som dom arbetar i. Lite kontrast!

  Ko for morgonsprutan. Massa skrikande i det rummet kan jag lova.

  Kvallsmedicinen var framplockad. Ordning och reda.. Eller?!

  Som sagt.. Namnskyltarna..!

Igar var vi hembjudna till Mrs Nyuget och hemmes familj. Hon kom och hamtade oss pa campen, och i sann vietnamesisk anda skulel alla tre aka pa moppen hem till henne, en kilometer var alldeles for langt att ga tyckte hon..

Det gar sakert jattebra att aka tre pa en moppe om alla tre ar i vietnamesisk storlek, det blev lite trangt med jatatrna Ida och Frida pa moppen.. Men det gick!

Vi fick lara oss hur man gor varrullar. Inte latt kan jag lova, men med liet ovning till sa kanske vi till och med kan bjuda pa det nar vi kommer hem. Det ar tur att det finns Asiatiska sma affarer hemma, for det ar lite markliga ingredienser..

Man sitter pa en filt pa stengolvet och ater, och aven om jag och Frida har bra mycket mer fett an Mrs Nyuget och hennes familj att sitta pa, sa fick vi fruktansvart ont i hela kroppen. Vietnameser maste helt enkelt vara konstruerade p aett annat satt an svenskar!

Nar vi skulel aka hem sa fick vi skjuts hem pa moppe, men denna gangen stallde aven Mrs Nyugets man upp som forare, sa det kandes lite battre nar man bara var tva pa varje moppe..

  Det tog lang tid att blanda roran med hjalp av tva pinnar..

  Det kravs djup koncentration for att rulla varrullarna. "Pappret" man rullar in dom i ar jatte tunt, och ar man inte snabb nog blir det alldeles blott och gar sonder direkt!

  Ni kanske kan gissa vilken varrulle som Mrs Nyuget har gjort, och viken varrulle som var var forsta??

  Men vi larde oss, sakta men sakert..!

  Sen kom vi till det dar med att vanda varrullarna i stekpannan med hjalp av pinnar..

  Resultatet av vara anstrangningar! Det blev riktigt gott!

  Jag och Mrs Nyuget vid framdukat "bord".

  Mrs Nyugets familj bestar av hennes man, mamma och son. Sonen var dock lite radd for mej och Frida sa han vill einte vara med:)

I sondags eftermiddag/kvall kom vi tillbaka till Uong Bi igen. Igar var det riktigt soligt och vi kunde njuta av varmen hela dagen! Men dar vi bor blir det lite som en gryta, och fast det blaser i traden, sa kommer aldrig det ner till marken.. Sa storsta delen av tiden far man tillbringa i poolen, tur att den finns! Senare pa eftermiddagen tog vi e cukeltur ner mot de centrala delarna i Uong Bi och hittade restaurangen vi har hort talas om. Vi blev visade till ett bord och restaurang agaren kom fram a satte sig med menyn, enbart pa vietnamesiska, och pekade lite och vi nickade. Nar han gick insag vi att vi inte hade en aning om vad vi hade bestallt, men vi hade uppfattat ett ord som liknade "rice". Sedan fick vi folja med fram till kylen och peka pa drickan vi ville ha, for att sedan ga och satta oss igen och bli serverade av en servetris. Hon dukade aven fram skalar och pinnar och da kom problem nummer tva; har finns igen kniv och gaffel, bara pinnar! Sen kom det in ett varsitt jattestort fat med ris och ett stort fat med gronsaker. Det var stekt ris, med sma, sma bitar av kott (ingen aning om vilken typ av kott), agg, lok, gurka, morotter och andra gronsaker. Det smakade helt underbart gott! Och jag och Frida borjar fa in snitsen pa att ata med pinnar! Nar vi nastan hade atit fardigt kom det in en hel dros vietnamesiska man och slog sig ner vid ett langbord. Att titta disket finns inte i Vietnam, har glor man oppet. De blev senare visade upp pa overvaningen for att ata dar och da kom det fram en gubbe och skakade hand med oss, och glatt gav han oss ett varsit litet paket kex! En jattetrevlig gest, och kexen smakade riktigt gott! Sen skulle notan betalas, for bada tva tillsammans slutade kalaset pa 136 000 dong, dvs ungefar 21 svenska kronor var..! Nastan pinsamt att veta att det ar sa billigt for all den maten..!

Nar vi sen skulle cykla hemmat igen cyklade en man ikapp oss och forsokte prata vietnamesiska med oss, han var sa upptagen att glo pa oss att han frontalkrockade med en moppe. Men lika glad for det cyklade han ikapp igen, holl pa att cykla in i Frida flera ganger, for att slutligen kora in pa tvaren framfor mig sa att jag fick tvarbromsa! Men sen gav han upp och vi kunde lugnt cykla hemmat! Idag daremot ar det inte lika fint vader.. Det osregnar! :( Men da far jag kanske antligen lite tid over for att sitat en stund vid datorn och fixa bilderna.

Kom pa att jag inte lagt in bilderna vi har tagit i Uong Bi, sa gor det nu:)

Lite biler fran byn..

Bilder fran marknaden, har ar anledningen till att vi inte koper nagot kott..!