Varför har jag husdjur? Hur i hela fridens namn tänkte jag när jag skaffade dem?  

En fråga som inte många vågar uttala, men som jag tror att de flesta av oss som har husdjur som kräver omvårdnad och utevistelse 365 dagar om året har ställt till sig själva. Så även jag då och då!

Mina sådana stunder av tvivel infaller ibland den där kalla och mörka tiden på året. Om det där lilla fröt av tvivel börjar gro är det si så där kl 17.15 på en fredageftermiddag, en sådan där dag när man har haft det lite hektiskt på jobbet. Man har klappat sig själv på axeln för att man rodde denna dagen i land och har diskuterat den stundande fredagskvällen med kollegor. Nu sitter de där hemma med sitt glas vin, med sin goda mat, sin nytända brasa i kaminen och den där filmen de hyrt. Ja, listan är lång på vad de kära kollegorna gör just vid den tiden för att koppla av och varva ner. Utomhus snöar det. Och blåser sådan där halvstorm som det gör i Halland mest hela tiden på vintern.

Själv står jag där i hallen, har dragit på mig långkalsonger, polotröja, termobyxor, dunjacka, vantar, mössa, halsduk.... och stallkängorna.

När jag kommer till stallet får jag börja med att skotta snö, så att det över huvud taget går att köra in skottkärran i stallet. Trots alla kläder och kroppsarbetet så är det kallt hela vägen in i benmärgen.

Puttar den där överfulla skottkärran, som inte är konstruerad för att köras i snö, mot dyngestacken i motvind och pissehalmen blåser rakt i ansiktet. Två gånger med skottkärran blir det innan alla tre boxarna är klara. Nöjd med att boxarna är rena inser man att man varken fyllt på vatten, hämtat hösilage eller krossat havre. Måtte inte bara vattenkranen frusit..!!

Efter en timmes kroppsarbete är det rent och fint och det är dags att borsta och sadla hästen för ett pass i ridhuset. Det lustiga med ridhus är att på sommaren är de varmare än utomhustemperaturen, och på vintern betydligt kallare än utomhustemperaturen.

Ytterligare en timme senare är hästen motionerad och det är bara att pyssla om honom, göra iordning utrustningen och äntligen kan jag sätta mig i bilen för att köra hemmåt med värmen på full speta! Hinner precis få upp värmen något sånär i tår, fingrar och öron. Kommer innanför dörren och byter stallkängorna mot prommenadkängor och isdubbar. Kopplar hundarna och klär på både mig och hundarna reflexvästar. Sen tar vi vår sedvanliga entimmes promenad. Det är alltid, och då menar jag ALLTID enorm motvind och snön piskar  alltid i ansiktet i den där hemska uppförsbacken.Sådär så att man får gå som en kräfta upp och rundan tar längre tid en den brukar. Jag är faktiskt ganska kräftlik i mina röda termobyxor..

Kall och frusen kommer man hem igen, drar av sig kläderna och hoppar in i duschen för att få upp värmen. Inser då att jag fortfarande har pissehalm i håret.. Hur kom den in under mössan?

En 30minuters dusch senare hoppar jag i mysbyxorna och ser fram emot kvällsmaten. Inser att som vanligt har det dragit ut på tiden mer än tänkt och sambon och barnen har redan hunnit äta och jag får värma min tallrik i micron. Maten tappar liksom lite sin charm när man får värma den och äta den samtidigt som övriga familjen tar de sista smulorna ur chipsskålen.

Slötittar på halvdåliga tv-program och rasar i äng. Det var den fredagskvällen det!

Men vad hade jag gjort utan dessa undebara djur?!?

Dagen efter, när stormen lagt sig, och snön ligger på sin plats är det där tunga bortblåst. Och jag njuter av långprommenaden med hundarna. Och hästen och jag kan ta en skrittur i snön.

Nää, hade aldrig bytt bort mina älskade djur för alla pengar i världen! De är mina dyra terapeuter när livet är tungt och motigt, och de är min spark i röven när jag bara vill lägga mig i soffan efter en tung dag.

Tre gamla vinterbilder, bara för att påminna mig själv om hur härlig den här tiden på året kan vara!