Då har sista terminen börjat! Det känns sjukt overkligt. Idag när hela klasssen satt och började planera hur examensdagen ska se ut. Är vi redan där? ÄNTLIGEN! Men innan vi står där i kyrkan och får vår brosch (och innan vi får tillåtelse att betala 700 spänn för att ansöka om vår sjuksköteskelicens), så har vi en tuff termin framför oss. Praktik både på sjukhus och inom hemsjukvården. Massa plugg och en nationell tenta, som både är praktisk och teoretisk. Så nu fem månader framöver kommer jag att sitta med näsan djupt nere i min enorma hög med böcker..!

Den 7 Juni står vi allihopa stolt med våra broscher!

Så familj, släkt och vänner! Lördagen den 9 Juni smäller det, då är det riktig fest som gäller (om jag inte ska jobba vill säga)! Men jag tycker att alla ska boka det datumet, för det har jag gjort och det ska hjälpa mig att ta mig igenom denna terminen! :)   

Äntligen börjar det gå mot ljusare tider! Man behöver inte tända lamporna vid 15 längre.. Underbart! Men detta innebär även andra saker, som att nästa vecka börjar sista terminen på min utbildning. Skrämmande men väldigt skönt. Det som kändesså långt bort när jag började plugga, och jag kom ihåg när man satt där första veckan och de berättade om c-uppsatsen som skulle skrivas sista året. Vissa i klassen blev väldigt uppstressade redan då Medan jag var en av dom som tyckte att det är ju låååååångt dit, herregud, två långa år! Men nu sitter man där, gjorde klart presentationen idag och på torsdag förmiddag går man upp. Det som för 2,5 år sedan kändes så fruktansvärt avlägset är nu nutid.

Och kan ni tänka er, om mindre än ett halvår är jag, JAG, färdig sjuksköterska! 

En underbar känsla, men det är även med stor skräck jag kliver in i detta nya. Förra veckan var jag på min första riktiga anställningsintervju någonsin. Det är inte min grej att göra reklam för mig själv. Visst, jag har haft tur som har fått jobb utan större ansträngning tidigare, men jag önskar att jag hade haft i alla fall lite rutin kring detta med att söka jobb den "riktiga" vägen. Men det är väl bara att hålla tummarna för att man gjorde ett bra intryck, annars är det bara på det igen på nästa ställe. Någon gång kanske jag blir lite mer bekväm i den situationen. 

Det finns ett jobb därute någonstans!

Det känns som igår...