Varför har jag husdjur? Hur i hela fridens namn tänkte jag när jag skaffade dem?  

En fråga som inte många vågar uttala, men som jag tror att de flesta av oss som har husdjur som kräver omvårdnad och utevistelse 365 dagar om året har ställt till sig själva. Så även jag då och då!

Mina sådana stunder av tvivel infaller ibland den där kalla och mörka tiden på året. Om det där lilla fröt av tvivel börjar gro är det si så där kl 17.15 på en fredageftermiddag, en sådan där dag när man har haft det lite hektiskt på jobbet. Man har klappat sig själv på axeln för att man rodde denna dagen i land och har diskuterat den stundande fredagskvällen med kollegor. Nu sitter de där hemma med sitt glas vin, med sin goda mat, sin nytända brasa i kaminen och den där filmen de hyrt. Ja, listan är lång på vad de kära kollegorna gör just vid den tiden för att koppla av och varva ner. Utomhus snöar det. Och blåser sådan där halvstorm som det gör i Halland mest hela tiden på vintern.

Själv står jag där i hallen, har dragit på mig långkalsonger, polotröja, termobyxor, dunjacka, vantar, mössa, halsduk.... och stallkängorna.

När jag kommer till stallet får jag börja med att skotta snö, så att det över huvud taget går att köra in skottkärran i stallet. Trots alla kläder och kroppsarbetet så är det kallt hela vägen in i benmärgen.

Puttar den där överfulla skottkärran, som inte är konstruerad för att köras i snö, mot dyngestacken i motvind och pissehalmen blåser rakt i ansiktet. Två gånger med skottkärran blir det innan alla tre boxarna är klara. Nöjd med att boxarna är rena inser man att man varken fyllt på vatten, hämtat hösilage eller krossat havre. Måtte inte bara vattenkranen frusit..!!

Efter en timmes kroppsarbete är det rent och fint och det är dags att borsta och sadla hästen för ett pass i ridhuset. Det lustiga med ridhus är att på sommaren är de varmare än utomhustemperaturen, och på vintern betydligt kallare än utomhustemperaturen.

Ytterligare en timme senare är hästen motionerad och det är bara att pyssla om honom, göra iordning utrustningen och äntligen kan jag sätta mig i bilen för att köra hemmåt med värmen på full speta! Hinner precis få upp värmen något sånär i tår, fingrar och öron. Kommer innanför dörren och byter stallkängorna mot prommenadkängor och isdubbar. Kopplar hundarna och klär på både mig och hundarna reflexvästar. Sen tar vi vår sedvanliga entimmes promenad. Det är alltid, och då menar jag ALLTID enorm motvind och snön piskar  alltid i ansiktet i den där hemska uppförsbacken.Sådär så att man får gå som en kräfta upp och rundan tar längre tid en den brukar. Jag är faktiskt ganska kräftlik i mina röda termobyxor..

Kall och frusen kommer man hem igen, drar av sig kläderna och hoppar in i duschen för att få upp värmen. Inser då att jag fortfarande har pissehalm i håret.. Hur kom den in under mössan?

En 30minuters dusch senare hoppar jag i mysbyxorna och ser fram emot kvällsmaten. Inser att som vanligt har det dragit ut på tiden mer än tänkt och sambon och barnen har redan hunnit äta och jag får värma min tallrik i micron. Maten tappar liksom lite sin charm när man får värma den och äta den samtidigt som övriga familjen tar de sista smulorna ur chipsskålen.

Slötittar på halvdåliga tv-program och rasar i äng. Det var den fredagskvällen det!

Men vad hade jag gjort utan dessa undebara djur?!?

Dagen efter, när stormen lagt sig, och snön ligger på sin plats är det där tunga bortblåst. Och jag njuter av långprommenaden med hundarna. Och hästen och jag kan ta en skrittur i snön.

Nää, hade aldrig bytt bort mina älskade djur för alla pengar i världen! De är mina dyra terapeuter när livet är tungt och motigt, och de är min spark i röven när jag bara vill lägga mig i soffan efter en tung dag.

Tre gamla vinterbilder, bara för att påminna mig själv om hur härlig den här tiden på året kan vara!

Satt igår på jobbet och diskuterade 2013 med en kollega och vän. Det enda vi kom på var de dåliga och tråkiga sakerna som hänt. Och det är väl så, vi är dåliga på att lägga på minnet, ta vara på och njuta av de roliga, bra och positiva sakerna som händer i livet.

Mitt 2013 slutade rent ut sagt piss, med innan dess måste det ju varit bra saker som hänt. Bestämde mig för att med ord och bilder snabbt sammanfatta 2013. Och jag ska fokusera på det roliga och trevliga!

Familjen köpte husvagn och var iväg nästan 2 veckor i somras. Underbart! Komma hemifrån, umgås och bara vara. Utan måste och stress. Längtar till nästa sommar!

Det har varit många trevliga kvällar med goda vänner, och nya underbara personer har kommit in i våra liv! Vänner för livet, som fanns närmre än man anade! Inser nu när jag sitter vid datorn att det fotograferas alldeles för lite på dessa kvällarna. Det blir nyårslöfte nr1; Ha kameran med oftare och använd den!

Tyri på husvagnsemester. Hon blev en riktig vattenhund!

Tyri i husvagnen efter badet:) 

Jag har fått tillsvidare anställning på jobbet där jag trivs otroligt bra. Har haft turen att hamna på en arbetsplats med god stämning, roliga arbetsuppgifter och underbara kollegor.

Året började med att jag blev moster och avslutades med att jag blev faster. Och däremellan har det varin en valpboom inom familjen. Så under 2013 har vi blivit betydligt fler på släktmiddagarna:) Då inser man att vårt hus är på tok för litet. Så planerna för utbyggnad har börjat smidas och planeringen är i full gång!

Här är det bara de fyrfota familjemedlemmarna som fastnat på bild;)

Gnista har gått en rallylydnadskurs och jag får nog ge oss godkänt. Detta resulterade även i att jag gick en kurs och blev skrivare för rallylydnadstävlingar.

I juli klarade även Gnista anlagsprovet i viltspår med mycket beröm och bara positiva ord från domaren!

Under hösten/vinterna har vi gått ytterligare en viltspårskurs och Gnista har utvecklats fint! Nu tränar vi vidare på det som är svårt med målet öppenklass till våren och med förhoppningen att även få använda henne praktiskt när behov finns.

 Gnistas anlagsprov

Tyri och jag gick en allmänlydnadskurs, eller egentligen två. Den första trivdes vi inte med, så vi bytte instruktör och framför allt metod och därmed blev resultatet mycket bättre!

I juli ställdes hon ut med fin kritik och Exellent samt Ck. Tanken var att ställa ut henne till våren, men i november tröttnade både jag, min sambo och Tyri på pälsen och den åkte av i rykande fart. Det är mycket lättare nu med både spårträning och stallarbet. Nu kan hon vara med överallt igen!  

Vi har tränat vidare med spår och nu i mellandagarna gick hon sitt första viltspår. Målet är att göra anlagsprovet under våren/sommaren.

I födelsedagspresent fick jag en privatlektion i agillity, och den ska utnyttjas efter vintern. Har en känsla av att både jag och Tyri kommer tycka det är roligt!

Tyris omdöme efter allmänlydnaden:)

Med hästen har det däremot stått lite still i år. Vi kom igång med hoppningen igen, men av olika anledningar blev det ett uppehåll med de träningarna för vår del. Men har lovat mig själv att ta tag i det igen och komma ut på lite tävlingar nästa år. Det är ju så vansinnigt roligt när det fungerar!

Å så såklart de bilderna från året som inte fick någon egen rubrik!

Nasse sover djupt i soffan! Jobbigt med julfirande:)

Åke sällskapar i soffan

Syskonkärlek

Tyri och Åke

Gott Nytt 2014!   

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade. Tiden har en förmåga att flyga iväg!

Nu har äntligen sommaren börjat komma till Laholm.

Med det kommer en massa idéer för min inte så lilla trädgård. Många projekt som vill dras igång. Jag har startat matchen mot kirskålen.Måste nog erkänna att jag ligger under med typ 5-0. Men matchen har bara börjat.

Vi har inte gjort något med trädgården sedan vi flyttade in nyår 2010-2011, och innan dess var det minst 5 år sedan någon gjorde någon större ansträngning i trädgården.

Jag har i all afal efter att ha sållat bland mina idéerbestämt mig för att börja med baksidan. Det kanske låter lite bakvänt, men planen är att bygga ut huset inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det känns helt meningslöst att lägga massa jobb och pengar på något som ändå kommer att köras upp av maskiner. Även om trädgården på framsidan är i akut behov av att fixas!

Så nu städas rabatterna på baksidan upp. Dessutom så fick jag en lysande idé om att göra en uteplats på baksidan. Och som alltid när jag drar igång någonting, och dessutom blandar in min far i projektet, så blir det lite större än grundplanen. Stackars Zander ställer snällt upp, men skakar nog på huvudet i smyg.. Bilder kommer först när projektet är avslutat :)

Tyri övervakar trädgårdarbetet

På hästfronten så går det äntligen framåt igen. Min motivation återvände när våren kom, och nu har vi satt igång med träningen på riktigt igen. Under den mörka delen av året så har vi mest lallat runt tillsammans, jag har rensat tankarna och Clapton har fått jogga rundor lite. Men nu så ska det planeras in någon tävling eller tre.

Gnista har avslutat sin viltspårskurs. Nu ska bara jag få tummarna ur och anmäla mig till anlagsprovet. Gnista har denna vinter och vår tagit enorma steg framåt i spåren. Har sänkt tempot så att det är behagligt att följa henne, och hon hinner med alla vinklar och svårigheter. Hon har en tendens att stressa upp sig och tappar hon då spåret så stressar hon upp sig ännu mer. Men nu så börjar det rätta till sig. Vi har även provat på en kurs i rallylydnad. Jag tycker att det är en rolig träningsform, och Gnista behöver lite social träning i form av att vistas på samma träningsområde som okända hundar. Jag tycker nog allt att det gick bättre och bättre vartefter kursen gick.  Men det är bara att konstatera, hon trivs betydligt mycket bättre i skogen, där hon får arbeta ifred!

Tyri och jag trivdes inte riktigt på allmänlydnadskursen. Vi tränar vidare ihop med valpkursgänget, som vi trivs väldigt bra med, både mattar och hundar. Senast igår var vi ute och tränade spår. Börjar gå bra nu. Det är bara svårt att ställa om sig mellan hundarna. När jag spårar med Gnista får jag inte säga ett ord till henne. Ingen uppmuntran, inget beröm, ingenting! Sånt får komma efter spårslut. tyri däremot behöver berömmande och bekräftande ord på vägen. Svårt!

Dessutom har vi börjat på en väldigt rolig kurs för instrukören vi har gått klickerlektion för tidigare. Det går riktigt bra tycker jag!

Tyri på kurs

Tyri på kurs

Planen är att Tyri ska ställas ut i Tvååker den 13 juli. Så nu har hon återigen besökt frissan. Vi har hittat en duktig och trevlig hundfrissör. Tyri tycker att det är helt okej att åka dit, och enligt rapport sköter hon sig exemplariskt där.

Nyklippt

Nu har äntligen badvädret kommit.Eller ja,det där vädret då hundarna älskar att bada och matte och husse inte fryser ihjäl på stranden.

Tyri och Ayo på stranden.

Samt en liten efterbild på Tyri. Dagen efter frisörbesöket..

Samma hund?

Desutom har vattenkrigsvädret börjat. Äntligen säger Gnista, det bästaste som finns i hela världen!

Gnista älskar leka med barnen i trädgården! Tyri var inte lika imponerad av just denna leken..

Jag har även hittat ett perfekt sätt att koppla av på kvällarna. Tårttillverkning! Övar på att göra marsipanblommor för tillfället:)

Ha det strålande alla därute i sommarvärmen:)

Så vad har hänt sen sist??

Jag och Clapton har tävlat igen.. Denna gången blev det dubbelnolla i 1m och en placering. Inte så bra runda, men ändå. Hann inte gå banan och dessutom var det vår första omhoppning, då Clapton gick som unghäst innan han blev konvalescent. Men,det gick ändå.. har lite att fila på. 

Tyri har varit med mer och mer i stallet. nu har hon insett att hästar är STOOORA djur, och ibland är hon lite rädd för dem,men tyvärr glömmer hon sig ibland. Rädd ska hon inte vara, men hon måste ha respekt för dem. Men det kommer:) Just nu håller matte stenkoll när hästarna står på gången och Tyri är med. 

När jag har lite stallarbete går hon fritt på gården. Hon har börjat gå på större upptäcktsfärder, och stallkatterna bara älskar att reta henne! Hon kommer ofta och kollar läget så att matte inte har gått någonstans, och dröjer det länge innan hon kommer så vet jag precis vad hon är, gödselstacken är preciiiis lagom mjuk och varm att gräva i.. :)

Hon börjar bli en stor tjej, växer så det knakar! Idag fick hon vaccinationsspruta och hon tyckte att det var riktigt roligt hos veterinären. Man fick ju godis innan man fick sprutan, så det lilla sticket kändes inte alls:) Om ett par veckor börjar vi på valpkurs på Laholms Brukshundsklubb. Ska bli såå roligt!

Nu har livet återgått till vardag efter lite ledighet för både mig och Zander. Nu börjar vi komma in i morgonrutinerna igen,man vänjer sig snabbt vid lite sovmorgon. De dagarna jag jobbar dagtur är Tyri hos min lillebrors sambo, hon jobbar alltid kvällstid. Hon har blivit lite småkär i Tyri, hon har lyckats charma både bror och sambo. De får öva på Tyri för om ett par-tre veckor får de en alldelesegen liten valpis att ta hand om:)      

Gnista däerom är inte så förtjust i våra nya morgonrutiner. Upp klockan fem för att gå ut och gå är inte hennes melodi. Hon drar benen efter sig på våra prommenader runt byn, och vi träffar sällan en själ, jo sist träffade vi en man i alldeles för kort morgonrock, innetofflor och högt uppdragna strumpor som skulle hämta tidningen i brevlådan..Vet inte vem som blev räddast; jag, gubben, eller Gnista. Tyri tyckte bara det var trevligt med lite människor sådär på morgonkvisten.

Så lite bilder från veckan som gått.. Måste erkänna att jag varit lite dålig på att ta med kameran. Lovar mig själv att jag ska vara duktigare på det i framtiden.

Gnista med tungan på sned:)  

Tuggar ben tillsammans under soffbordet

Full fart i skogen

Fin pinne bland mossan!

Tyri

Vackra Gnista:)

Ibland får man till riktiga ögonblicksbilder:)

Klart att Tyri och Gnista hittade den enda dypölen i hela skogen..!

Japp, det är definitivt dags för ett bad..

Och bad blev det, och lite klippning med. Nos och tassar fick bli lite frisserade.. Hmm.. Måste lär amig att fixa till övriga fluffet med.. Så att hon får lite former och inte bara ett jättefluff, även om det är otroligt chramigt och helt underbart att mysa med! :)

Helgen blev inte riktigt som det var tänkt. Det var 25års fest för en kär vän som tyvärr bor alldeles för långt bort. Nu skulle festen vara "bara" 9mil härifrån och jag har verkligen sett fram emot fetsen och att få träffas igen! Men nu ville inte min bil sammasak som jag. Så det slutade hemma i soffan.. STOR besvikelse! 

Så denna helgen har det varit lagtävling, både för ponnylaget och för hästlaget. Tyri har givetvis fått vara med, första hästtävlingen av många. Hon uppförde sig exemplariskt! Försiktig med nyfiken bland allt folk, alla hundar och hästar. Hon hittade snabbt sin plats på läktaren bland hela laget med familjer.

Hittade direkt ett varmt knä hos stallkompisarna:)

Här med en ryttare i ponnylaget. att följa med matte ut och titta på framridningen var inte hälften så roligt som att ligga på läktaren, kolla på andra hundar och blikliad på magen!

Tyri upptäckte att det fanns ett bättre alternativ än att sitta i knät som de andra hundarna. Om man la sig precis ovanför läktaren, så stannar ju alla för att klappa på en! Det tyckte hon var mycket bättre än bara matte och hennes vänner!

Jag var inte bara lagledare för ponnyryttarna tillsammans med Jessica. Tävlade själv med Clapton. Hoppade bara lagklassen, där höjden var 1,05m. Var inte planerat att jag skulle vara med i laget egentligen och ska tävla nästa helg med, så valde att inte hoppa någon förklass. Clapton skötte sig utmärk inne på banan, brallade och busade på i stormen på framridningen, inget favoritväder direkt. 

Laget studerar banan tillsammans med lagledare Lasse.

Clapton och jag påväg ut ur kombinationen. På bilderna kan man tro att hindrena är typ 70cm. Men det är i alla fall lite högre än så..

Clapton över sista hindret! 

Det blev en felfri runda för mig och Clapton, laget slutade på fyra fel. Det har varit lite stolpe ut för båda Skedalas lag i höst! Men vi har nog haft roligast av alla lag på läktaren :) Kul med bra stämning och glada miner trots att det inte har blivit några rosetter för lagen.    

Nästa helg är det tävling i Båstad, då blir det två klasser, 1m och 1.10m. Hoppas att vi får till lika bra rundor som denna helgen!  

Detta verkar vara frågan som hela mediasverige ställer sig just nu. Blev det en smäll på käften för alla såkallade sportjournalister att Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriset? Blev det jobbigt för dem nu? Betyder detta att de måste ge ridsporten lite plats i sportdelen? Måste tv börja sända ridsport i tv?

Jag ser det framför mig, nu börjar alla dessa sportjournalister att klia sig i huvudet. Hur ska vi göra för att slippa detta?

I själva verket har de ju ett toppenjobb, sitta och dricka öl, klia sig i skrevet och kolla på fotboll hela dagarna. Och dessutom få betalt för det. Ska detta förstöras nu bara för att denna, för dem helt okända ryttaren, vann Jerringpriset?

Så hur ska vi göra för att rädda oss ur denna situationen?

Jo, alla journalister i Sverige börjar nu i stället att rapportera om kupper i röstningen. Så gör vi! Detta är facebooks fel, de sociala mediernas fel! 

Röstade jag på Rolf-Göran Bengtsson bara för att det stod på facebook?  Nej! Inte heller bara för att han håller på med ridsport, den sporten jag själv brinner för. Utan eftersom han är en av världens bästa ryttare. Och en ryttare som Jag ser upp till!

Detta bevisar bara att ridsporten är stor i detta landet. För tydligen behövs det bevis. Det räcker inte med att ridsporten under flera år har varit den sport i Sverige som efter fotbollen har flest utövare. Detta tjat om att det är det sociala mediernas fel bevisar bara att den finns massor av hästmänniskor där ute i detta avlånga land som intresserar sig för ridsport. Som tog sig tid att läsa uppmaningarna om att rösta på Rolf-Göran. Detta är samma människor som efter varje stor tävling ute i världen letar reda på resultat på internet, eftersom sportjournalisterna i Sverige inte kan tänka sig att rapportera om det.

Det var 44,6% som röstade på Rolf-Göran Bengtsson. Låt siffrorna tala för sig själva! Hur mycket ni än skyller på kupper och sociala medier, så är det bara för er att inse - ridsporten gick vinnande ur denna striden!